

Det här är en stillsam och vemodig svensk akustisk folkvisa. Med en mjuk kvinnlig röst och intrikat fingerspel på gitarr, kretsar texten kring de spår som lämnats kvar i sanden på en strand. Sången använder fotspår som en metafor för livets resa, tidens gång och sökandet efter mening, vilket skapar en fridfull och eftertänksam atmosfär.