Ep. 106
En lugn och tankfull sång som med akustiska toner utforskar kärlekens och minnenas beständighet i en föränderlig värld. Genom poetiska bilder av vågor som sveper över sanden och en “urgamla sång” som viskar genom tiden, reflekterar texten över hur djupa mänskliga band lämnar bestående spår, likt runor inristade i våra hjärtan. En melankolisk men hoppfull hymn till det som består, trots allt som försvinner.
