Ep. 175
Denna komposition väver samman ljudet av vatten med en reflektion över dess förmåga att forma och transformera. Genom det flödande vattnet hör vi hur linjer och spiraler uppstår och upplöses i sanden, symboliserande ljud som är både konkreta och främmande. En känsla av övergång och försvagning genomsyrar verket, där vattnet slutligen tar emot dessa flyktiga former. Det är en meditation över skapandets natur och det eviga sökandet efter mening som driver dem som ger dessa former liv.
