Ep. 174
En rofylld och drömsk komposition som blandar ambienta klanger med en viskande berättarröst. Den väver en berättelse om dimma som sveper över sanddyner, om upprepningar av linjer och kurvor, och om de många spår som lämnats – vissa tydliga, andra knappt synliga. Musiken uppmanar till att uppmärksamma de fascinerande mönstren och den tysta kommunikation som omger oss, en inbjudan till eftertanke om tidens gång och de avtryck som blir kvar.
