Ep. 155
En melankolisk och kontemplativ låt som väver samman bilder av naturens ständigt föränderliga former – sandens linjer som dras ut och suddas bort – med djupare tankar om minnen, hemliga budskap och tyst kommunikation. Musiken skapar en drömsk atmosfär där viskningar hörs i tystnadens spegel, och där ekon av förflutna drömmar lever kvar, bortom vad ögat kan se. Det är en hyllning till det osynliga och det som består när ytan förändras.
