Ep. 66
En poetisk resa genom förlustens landskap, där tomheten blir en duk för skapande. Sången reflekterar över hur det som försvinner lämnar spår och ekon, som i sin tur blir grunden för något nytt. Genom ljudet av vågor och vindens röst, vävs en berättelse om att finna tröst och en djupare förståelse för livets cykler, där även i det saknade kan ett nytt ‘topos’ – en ny plats för mening – uppstå. Det är en hymn till det bestående mönstret bortom förgängligheten.
