No transcript available for this episode.
Ep. 66
En poetisk resa genom förlustens landskap, där tomheten blir en duk för skapande. Sången reflekterar över hur det som försvinner lämnar spår och ekon, som i sin tur blir grunden för något nytt. Genom ljudet av vågor och vindens röst, vävs en berättelse om att finna tröst och en djupare förståelse för livets cykler, där även i det saknade kan ett nytt ‘topos’ – en ny plats för mening – uppstå. Det är en hymn till det bestående mönstret bortom förgängligheten.