Ep. 229
En lugn och melankolisk melodi med djupa stråkar vävs samman med en poetisk berättelse. Den beskriver vågor som sveper över en yta, skapar spetsiga och böjda former som tycks peka utåt från en central punkt. Dessa former är en upprepning, oväntade men sammanhängande, och trots att de försvinner, lever de kvar som ett minne i sanden. Musiken skapar en atmosfär av eftertanke och flyktig skönhet.
